Torsdag eller nått

I

 Idag, imon, måndag och tisdag har jag fått jobb på en förskola som jag tycker är väldigt lugn bra och funkar bra mellan "elever" och "lärare" fr man får ju inte säga dagisbarn och dagisfröken eller dagis längre fast alla andra vuxna säger detta även barnen säger det för förskolor. när jag t.ex frågar min styvsysterson hur han har det på dagiset så uppfattar han direkt vad det är och hur han skall använda dagis som språk. När barn som har svårt att uttala  bokstäver så kan jag se förskolan som ett problem då det är långt och bokstäverna är krångligare (spe R) för vissa barn än dagis. Varför får man inte kalla någon dagisfröken kan man ju undra då, jo för att det heter förskollärare. jag ser det som ett finare ord som vi äldre/ de som jobbar  vill heta det i finare sammanhand, dagisfröken låter ju som att vem som helst kan bli, förskollärare, jobbigare att säga= snyggt ord.
jag skiter i vilket men när jag säger dagisfröken menar jag ju inte  "åhh kolla på henne, hon som fick sin examen i dagis i frukostflingorna" utan mer, det är ett dagis (jag har vuxit upp med det språk i hemma) allså är lärarna där i dagiset dagislärare/fröknar samma som jag kallar det mellanstadielärare och lågstadielärare osv. inget fult med ordet och jag respekterar verkligen dagisfröknar (förskollärare) för de lär barnen vett och etikett, man skall ta bort sin tallrik innan de får frukt efter maten. det finns liksom inget annat. aja, det var inte detta jag skulle säga, men jag lever och jag dör lite hela tiden, personer glider mer ifrån. Man får lov att känna sig värdelös och skit men dagen efter då man träffar personer som man umgås med blir allt lite mer rosa och skimmrigt man håller sig i liv på det, livet är underbart och skimmrigt instället för att deppig. man får vara deppig men också väldigt glad. förstår inte hur man kan trycka ner någon  för att man är glad och den andra är deppig. man skall vara glad för att man lever, känner att man kan älska och att man älskar någon/något. och sen om det är deppiga perioder låt gå men inte alltid.
     Tror jag har sovit för lite, har vart vikarie idag började kl 7 och skulle till älvängen, sjukt. eller så är jag ingen morgonmänniska direkt. iaf när jag gick från grinden så sa barnen att de skulle sakna mig och när jag sa att jag kommer imon så bara de for upp som små sken och det gjorde min dag även när den ordinariefröken sa att jag har väldigt bra hand om barnen, att jag lyssnar med dem och pratar med dem är ju underbart att höra. så sjukt underbart, torsdag here I come liksom bara.
 Nej jag blablar  på om ingenting men min dag har vart underbart skön och rolig och alldeles alldeles genomtrevlig. Om jag bosätter mig nånstans i Ale kommun vill jag att mina framtida barn skall gå där, helt sjukt imponerad och trivsam miljö.

Livet funkar bra för mig iaf!