Denna dag började halvdant men sen spred sig ett hoppfullt ljust över.

Inatt satt jag och skrev på KP-texten eftersom jag inte visste hur man skulle skriva/hade ingen inspiration till skrivupg 1. Gick och lade mig kl 04:00 skulle upp 08:00... Som sagt det gjorde jag, gick upp alltså... Fick skjuts ner till bussen. Bussen var fullknökad av skolbarn som skulle in till stan och göra något. Busskortet funkade inte, det gick ut igår kom jag på, fick ta smsbiljett inne i stan efter fuskåket in. Men väl framme till Ulrikas hus/deladbostad så blev allt mycket bättre och min text var inte så dålig än då till slut, även fast jag gick och lade mig kl 04:00. Jag till-och-med spelade lite fiol, coolt!

Hem blev det och det med raska fart, fick skjuts hem av pappa, blev sittande i bilen i bohus, tog evigheter innan man kom ut därifrån kan man lugnt säga. Skulle på RPM och bodycombat men eftersom jag inte hade bokat så sket jag i det och tog istället en 2h lång vandring i dammekärr, röd stig. Underbart vackert var det och helt i min stil.
I helgen vet jag inte vad jag skall göra, känner ingen lust till det jag har ställt upp på, känner bara
"vill bort". När man inte räknas längre för att man är singel och allt skall visst göras i par... Då känner man sig inte välkommen längre och jag känner sig sviken för vi lovade att inte göra så mot varandra men nu är det visst så ändå. Och nej jag vill inte starta ett konto på en dejtingsajt och ja jag vill fortfarande vara singel. Något fel på det eller? Jag vill inte ha den dära halvbra som kanske får mig i glöd, jag vill ha den som får mig att glöda och den personen har jag inte hittat än. Men kom inte till mig sen efteråt och klaga att du vill hitta på något, jag gav dig chanser men nu
skiter jag i det. Lite ego får man vara!
Hej tjop vad bra man kan va! Pöss och kjam!